Fotoperationer

Alla de operationer vi utför på framfoten görs i lokalbedövning, en s.k. fotblockad. Tidigare bedövades foten genom att lokalbedövning sprutades runt tårna som skulle opereras. Detta var ganska smärtsamt och har nog bidragit till att vissa är tveksam till en operation. Numera sker bedövningen så att ett nålstick placeras nedanför den inre fotknölen och två stick på fotryggen. Eftersom nålarna är mycket tunna känns sticken inte så mycket och lokalbedövning är inget man behöver oroa sig för.

1. Sticket nedanför inre fotknölen bedövar fotsulan och insidan av foten.

2. Sticket över fotleden bedövar området mellan stortån och andra tån. 3. Sticket tvärs över fotryggen bedövar ovansidan av foten.

3. Blodtrycksmanschett sätts ovanför fotknölarna.

HALLUX VALGUS


Orsaken till att stortån vinklas och att det bildas en ömmande knuta vet man inte säkert. Slapphet i ledband och senor är den troligaste förklaringen medan smala skor sannolikt inte har någon betydelse. Det är betydligt vanligare hos kvinnor och förekommer ofta i släkten. De flesta patienter klagar över att skorna skaver över knutan på insidan. Endast gamla ingångna skor duger. Besvären kan börja smygande men blir ofta uttalade så småningom. Det finns ingen bestämd tidpunkt när det är dags för operation, det varierar från fall till fall. Smärta, svårighet att klara arbetet och skoproblem är faktorer som spelar in. Det finns ingen anledning att operera en besvärsfri fot i förebyggande syfte. Målet med en operation är att göra framfoten smalare. För att klara detta räcker det inte med att mejsla av knutan, den kommer oftast tillbaka. Man måste också såga av benet ovanför ledhuvudet (knutan) – ”skapa ett benbrott” – och flytta ledhuvudet c:a 5-10 mm. mot lilltå-sidan. I detta nya (smalare) läge får ledhuvudet läka fast, vilket tar c:a 5-6 veckor. För att hålla det på plats under läkningstiden måste ibland ledhuvudet fixeras med en skruv, som sedan inte behöver tas bort. Den i Sverige vanligaste operationsmetoden, Chevronosteotomi, ger stor stabilitet vilket innebär att man får belasta foten fullt från början. Gipsbehandling över stortån används ibland. Vid en uttalad felställning av tån kan man dessutom ta ut en benkil på insidan av tån så att tån rätas upp. Denna operation fixeras med en klammer som kan sitta kvar. Vid alla operationer av stortån blir det svullnad runt tån efteråt och det finns risk för nedsatt rörlighet efter operationen. Man får räkna med att tån är så svullen att det inte går att använda vanliga skor under c:a 2-3 månader. Sjukskrivningstiden i ett gående arbete är c:a 6 veckor. Som slutresultat kan man förvänta sig en bestående smalare framfot och därmed mindre skobesvär. Tån blir oftast rakare vid operationen men en lätt återgång kan senare ske.




HAMMARTÅ


En tå som kröker sig kan ge en ömmande förhårdnad på ovansidan och ge skobesvär. Ofta förekommer en krokig 2:a tå samtidigt med en Hallux valgus. Tån kan då lägga sig ovanför eller under stortån. Avlastande ringar och mjuka skydd mellan tårna kan först prövas innan man funderar på operation. Inlägg med pelott, en förhöjning bakom främre fotvalvet, kan räta ut tån och minska kröken. Om skobesvären är alltför uttalade kan det finnas anledning till operation.
Vid operation rätas tån ut genom att en del av skelettet tas bort och det bildas en slinkled. I början blir tån ”sladdrig” men stelnar snart till. Ibland är det bättre att göra en steloperation i den krokiga leden. För att steloperationen skall läka fixeras tån med ett metallstift i c:a 5 veckor. Under denna tid kan man inte ha vanliga skor. Stiftet dras ut vid återbesök efter 5 veckor. Det sker på mottagningen och är inte smärtsamt. I båda fallen tillåts full belastning från början.
Andra tån ligger ofta ur led vid en kraftig hammartå felställning. Då måste man skära av sträcksenan och ibland flytta böjsenan till ovansidan av tån för att tån skall komma på plats i leden och inte kröka sig igen.
Sjukskrivningstiden är c:a 5-6 veckor om stift används. Man får räkna med att tån blir något kortare efter operationen. Svullnad kan kvarstå i flera månader och tån blir ibland inte helt smal igen.
Slutresultatet blir oftast bra med en rak tå som inte ger skobesvär. Om man har besvär av en Hallux valgus samtidigt, kan båda operationerna göras vid samma tillfälle.




MORBUS MORTON


märtsam utstrålning i framför allt 2:a och 3:e tån eller 3:e och 4:e tån kan ibland bero på att en nervknuta kommer i kläm mellan dessa tår. Orsaken till att nerven blir förtjockad vet man inte. Möjligen kan den utsättas för tryck mellan ledhuvudena. Det är mest vid tryck tvärs över framfoten som det gör ont, t.ex. vid belastning i skor. Många tycker att det känns som att trampa på en knuta. Ett pelottinlägg som lyfter främre fotvalvet och sprider ledhuvudena kan minska besvären och bör först prövas. Vid långdragna besvär kan en operation bli aktuell. Vid operationen tas nervknutan bort. Eftersom det är en känselnerv försvinner känseln mellan de två tårna efter operationen. Nervknutan tas bort genom ett snitt i fotsulan. Trots det blir det nästan aldrig besvär från ärret efteråt. Belastning tillåts direkt efter förmåga. Sjukskrivning i c:a 3-4 veckor. Om besvären sitter mellan 3:e och 4:e tån blir resultatet av operationen oftast utmärkt. Inte fullt lika bra resultat om besvären sitter mellan 2:a och 3:e tån. Diagnosen kan ibland vara svår att ställa men magnetröntgen hjälper oftast inte. Alla smärttillstånd i tårna beror naturligtvis inte på nervknutor och en operation av knutan hjälper inte mot dessa andra tillstånd.




HALLUX RIGIDUS


Artros, eller förslitning, i stortåns grundled kan uppkomma i ganska tidig ålder. Man vet inte säkert orsaken, men risken är större efter en skada i leden. Det är något vanligare hos män. Patienten besväras av stelhet och smärta i leden med svårighet att böja tån uppåt. Detta ger i sin tur svårighet med gången och patienten går ofta på utsidan av foten. Den första behandlingen man bör pröva är en rullsula alt. en MBT-sko – en påbyggnad under skon som gör att man kan trampa av utan att böja på stortån. Patienten får en remiss till Ortopedteknisk avdelning. Man kan också behandla smärtan med inflammationshämmande tabletter och ibland pröva kortisoninjektion i leden. Om denna behandling inte ger tillräcklig smärtlindring kan man diskutera operation. Leden kan dock inte göras helt normal igen utan operationen inriktar sig på att öka rörligheten och minska smärtan. En vanlig metod är att såga av toppen på ledhuvudet så att rörligheten ökar ordentligt. Vid en annan metod sågas benet igenom så att leden blir glappare med ökad rörlighet som följd. Vid båda metoderna får man belasta foten från början och rörelseträning påbörjas efter några dagar. Sjukskrivning c:a 6 veckor. Ingen metod är säkert bättre än den andra. Ingen av dessa metoder är bra då leden är helt utsliten. Då kan en steloperation av leden ge bra resultat. Stortån behöver vara gipsad i 6-8 veckor. Man kan förvänta sig att smärtan minskar eller helt försvinner efter en operation och rörligheten blir bättre. Grundsjukdomen är emellertid kvar och besvären kan återkomma så småningom. Vid steloperation försvinner rörligheten helt i grundleden men man klarar sig förvånansvärt bra ändå. Ledsjukdomen är bortopererad och återkommer inte.




NAGELTRÅNG


Nageltrång är en vanlig och ofta plågsam sjukdom. Den ses mest hos ungdomar men även äldre kan ha besvär. Nageln växer ned och in i huden längs sidorna av nageln. Det ger smärta framför allt när man har skor. Orsaken till nageltrång är oklart men en alltför kort klippt nagel har sannolikt betydelse. Behandlingen består i första hand av tvättning och omslag med t.ex. Alsolsprit. Ibland blir det infektion som behöver behandlas med antibiotika. Om besvären inte går bort eller återkommer efter att tån har varit bra, kan en operation bli nödvändig. Operationen sker i fotblockad. Vid operation klipps en liten del av nageln bort vid den smärtsamma sidan. Med ett litet snitt i huden i nagelvinkeln kan man ta bort nagelanlaget så att nageln inte längre växer ned i huden. Anlaget tas bort både med kniv och en skarp vätska för att man ska vara så säker som möjligt på att allt försvinner. Trots detta kan det någon enstaka gång hända att nageltrånget kommer tillbaka.




HÄLSPORRE


Smärta under hälen är ett vanligt symtom. Den kan uppkomma utan någon förklaring. Ofta blir smärtan värre vid ökande belastning. Typiskt vid hälsporre är att det gör riktigt ont vid första steget efter vila. Orsaken till besvären är en inflammation i senfästet i fotsulan. På röntgen ser man ibland en bensporre just där inflammationen sitter. Det finns många behandlingar mot hälsporre men ingen är så bra att besvären säkert går bort. Vanligen börjar man med ett hälinlägg för att minska trycket mot hälkudden. Man kan också pröva inflammationshämmande tabletter. Kortisonspruta är en vanlig behandling som dock inte är helt riskfri. På senare tid har man försökt behandla med stötvågsbehandling men att den är smärtsam samt tämligen verkningslös. De allra flesta hälsporrar läker ut inom 6 månader. Några få övergår dock till en kronisk inflammation som är svårbehandlad. Tejpbehandling är värt att pröva på dessa fall. Tejpen fästs direkt mot huden och ger stor stabilitet. Den glider dock sakta av och måste tejpas om varje vecka. Efter 4-5 veckor tål huden inte tejpen längre och behandlingen får avslutas. Man kan inte tejpa sig själv utan måste få hjälp med remiss till sjukgymnast. Många blir så bra efter tejpning att de kan återuppta motion även om besvären inte helt försvinner. Även kronisk inflammation läker så småningom ut även om det kan ta lång tid, ibland flera år.




DROPPFOT


Det är en fot som hänger ned på grund av en nervskada antingen perifert nere på benet eller t.ex. efter en stroke. Oförmåga att lyfta upp foten som beror på att muskulaturen på framsidan av underbenet har blivit förlamad. Problemet är ofta livslångt. Detta kan ge stora problem i vardagen. Foten fastnar och kan orsaka blåslagna tår samt fallolyckor. Ofta får patienterna prova med en skena (s.k. dorsalextensionsskena) av plast som lyfter foten. Denna har sina begränsningar, slits ut fort, samt kan vara svår att ta på t.ex. nattetid om man snabbt måste gå på toaletten. Det finns en operationsmetod, där man spänner upp foten med hjälp av en sena som löper på framsidan. Resultatet innebär oftast flera fördelar jämfört med en extern skena. Man kan gå in i duschen samt på stranden utan att foten hänger ned och riskerar att fastna. Ingreppet utförs som en dagvårdsoperation, oftast i narkos, tar c:a 45 minuter. Efter operationen så får man avlasta den opererade foten med kryckkäppar i 6 veckor. Under samma tid har patienten en gipsstövel eller ortos. Tre veckor efter operationen tas suturerna bort. Sjukskrivning i c:a 6 veckor.




PLATTFOTHET


Medfödd plattfothet är ett mycket ovanligt tillstånd. Däremot är förvärvad plattfothet i vuxen ålder betydligt vanligare. Tillståndet är vanligast hos medelålderskvinnor. Den längsgående hålfoten kollapsar vilket ger smärtor både i belastning men även vid vila både i fotsulan samt på insidan av foten. Ofta märker patienten att det inte går att gå barfota eller i strumplästen längre, det behövs stadiga skor samt hålfotsinlägg. Gångsträckan minskar successivt på grund av tilltagande smärta samt trötthet i foten. Patienterna upplever att idrottsutövning blir mycket begränsat eller omöjligt. Tillståndet blir med tiden kraftigt invalidiserande. Plattfotheten delas in i fyra grader, den första graden brukar behandlas med inlägg, men det sker en försämring över tiden, vilket kan ta flera år. När försämringen nått grad 2-4 så fungerar inte inläggsbehandlingen längre, en del patienter upplever istället att inläggen känns som en sten i hålfoten. Det finns olika operationer som strävar efter att återställa hålfoten. Dessa får anses framgångsrika och resultatet brukar upplevas av patienterna som klart tillfredsställande. Operationen utförs i narkos eller ryggbedövning tar 2-3 timmar beroende på vilken typ av ingrepp som utförs. Patienten får inte belasta foten på 8-12 veckor post-operation. Gips eller ortos lika länge. Suturerna tas bort efter 3 veckor. Sjukskrivning i 12-16 veckor. Lång rehabilitering med sjukgymnastik. Det tar nästan ett år innan patienterna kan promenera och aktivera sig helt fritt. Trots den långa rehabiliteringen är resultaten efter denna typ ingrepp så bra att ingreppet verkligen kan rekommenderas.




HÄLSMÄRTA / KNÖL PÅ HÄLBENET


Hälknölar samt hälsenesfästes inflammation, Haglunds Triad. Patienter med dessa besvär har smärta samt skavsårsbesvär över hälen, som kan bero på tre huvudorsaker. Dels en medfödd ”benknöl” som är riktad rakt bakåt eller lite åt utsidan. Det kan bero på en inflammation i hälsenans fäste på hälbenet eller en slemsäckssvullnad framför hälsenan, eller en kombination av alla tre. Konservativ behandling är utlästning av hälpartiet på skorna. Att endast använda tofflor/skor utan hälkappa. Om detta ändå inte ger önskat resultat så finns det två olika typer av operationer att föreslå. Den första kallas resektionsplastik och innebär att man tar bort benknölen på baksidan av hälen via ett ingrepp genom eller med avlösning av hälsenan. Det andra kallas för en kilosteotomi, där hälsenan inte rörs, utan hälsenefästet eller ”knölen” på hälbenet, fälls framåt. Ingreppen utförs i narkos, dagvårdsoperation som tar c:a 45 minuter. Gips/ortos i 6 veckor post-operation, belasta inte under denna tid. Suturerna tas bort efter 3 veckor. Sjukskrivning i 8-10 veckor. Långvarig träning efter operation, tillbaka till full idrott tar c:a 10-12 månader.




FRAMFOTSSMÄRTA - METATARSALGIA


Framfotssmärta som sitter under fotsulan och uppvisar en hudförhårdnad eller callositet beror på att ledhuvudena till tå 2-5 trycker ned i fotsulan. Detta kan bero på kraftiga hammartå-felställningar som gör att tårna går ur ”led” och lägger sig ovanpå ledhuvudena som i sin tur pressas ned i fotsulan. Detta tillstånd är svårt att behandla med inlägg och att fila eller skära bort förhårdnaderna är meningslöst då de snabbt återkommer. Ibland behöver man då göra olika avlastande operationer som skall resultera i ett minskat tryck i fotsulan. Ofta fixeras tårna med stift som dras bort efter c:a 5 veckor. Ingreppet utförs i fotblockad, kan ta allt från 30-90 minuter beroende på omfattning, dvs. hur många tår som skall opereras. Patienten får belasta direkt efter operationen efter förmåga. Sjukskrivning i minst 6-8 veckor. Svullnad samt obehagskänsla kan kvarstå i flera månader efter dessa omfattande framfotsingrepp. Ibland tar det upp till ett år efter operationen innan patienten upplever sig helt återställd.




SKRÄDDARKNUTA


Hos en del patienter är framfoten så bred att skorna skaver över utsidan av foten vid lilltån. Förändringen har fått sitt namn av att skräddarna förr satt med benen i kors på ett bord när de sydde och fick tryck mot utsidan av framfoten. Det är inte någon benutväxt som orsakar besvären utan framfoten som har blivit för bred till följd av att ledbanden blivit slappare. Slemsäcken utanför ledhuvudet svullnar och blir ömmande. Framfoten kan göras smalare genom att ledhuvudet vid lilltån sågas av och skjuts mot insidan av foten. Ibland används en skruv för att fixera ledhuvudet under läkningen. Sjukskrivning i ett gående arbete c:a 6 veckor. Belastning kan påbörjas genast. Operationen ger oftast gott resultat med bestående smärtfrihet och smalare framfot.





© 2020  Dr. Jan L Ericsäter. Design by EinarDesign.com